Svenska Sidvagnsklubben SVEA

Mini-jumbot i Halmstad är tyvärr inställt!

För ytterligare frågor, kontakta Holger Lundahl (070-915 13 83) eller Kjell-Ove Johansson (073-0286611)

Ja, som utlovat kommer här ytterligare en reseberättelse, från samma skribenter som den förra berättelsen men från en annan destination: Venlo i Nederländerna.
/ Webbmaster

MA-Run i Venlo 2015

Onsdag kväll packar vi sidovagnen. Torsdag morgon ska vi iväg till Jumbo Run i Venlo, Nederländerna – ca 85 mil. Lasse, Lena, Åke och Humla åkte redan på onsdagen. De har tänkt åka småvägar och det tar tid.
Torsdag morgon ca halv 8 skickar vi ett sms till Lasse att vi börjar köra nu. Skulle höras under dagen och se var vi hamnar.

Otur redan i Helsingborg, båten har precis åkt så det är bara att vänta. Färden genom Danmark går bra och upp på båten i Rødby men båten kör inte iväg, minst en halvtimme försenat. Tar en kopp kaffe och får ett sms från Lasse, de är i Tyskland nu. De åkte med båten precis före oss.

Äntligen i Tyskland och börjar köra. Strax innan Bremen stannar vi och får i oss lite mat. Under tiden ringer Lasse de är precis efter Bremen på en mack, ja vi hörs sedan. Men ingen kommer på idén att man kunde vänta på varandra. På cykeln och köra igen. Några mil efter Bremen börja det regna och bara öser ner i minst 10 mil. Trots regnställ blir man blöt ändå in i Karlsongarna och det rinner längs benen ner i stövlarna. Nästa tankstopp regnar det fortfarande, Lasse hade försökt ringa under tiden – de har tatt in på hotell när det började regnar, så nu är vi före dem, och han tror vi skulle vända men icke i detta vädret.

Vi fortsätter mot Venlo ca 10 mil småvägar kvar till gränsen och det är redan mörkt. Det börjar bli kyligt, strax innan gränsen beslutar vi att ta in på hotell så att vi kan torka kläder och allt. Vi hittar ett litet mysigt “Rådhuskällaren” – upp i rummet snabbt och gör i ordning oss, klockan är redan mycket, ner i restaurangen och få något gott att äta. De ställer upp för oss fast klockan är nästan 10.

Nästa morgon, solen skiner och bara ca 1,5 mil att köra, vi ligger långt före. Vi äter frukost och går en runda i stan, sedan tillbaka till hotellet och packade alla våra grejor som är torra nu och fortsätter sedan färden mot Venlo. Efter lite snurrande i sjukhusparken hittar vi fram till tältplatsen. Sätta upp tältet och sedan går vi och tittar lite på stället. Arrangörerna har satt upp ett festtält ca 50×100 m med bar, bord och stolar, musikanläggning, scen och informationsbord. Dusch och toalettvagnar är uppställt. Det kommer mer och mer folk. Vi går tillbaka till tältet och kokar kaffe. Efter ett tag kommer Lasse och gänget och vi tittar på när de sätter upp sina tält.

Vi funderar på att köra till en mc-handlare och köpa nytt regnställ och titta på hjälmar. Frågar någon av arrangörerna om det finns en mc-handlare i närheten och strax efter kommer en kille och erbjuder sig att köra före oss dit, men vi tackar och nöjer oss med adressen. På kvällen är det musik och en del uppträdanden i det stora tältet. Några öl sitter fint också.

På lördag morgon är det frukost från kl. 7, alla sorts pålägg, ägg, grönsaker och frukt finns framdukat, det är bara att välja. Halv 10 ska sidovagnarna vara uppställda efter ett speciellt schema. Med inskrivningen fick man tilldelat ett nummer och längs vägen i parken var numren utlagda i vägkanten – det var bara att stanna vid sidan om numret så kom de handikappade fram med föräldrar eller assistenter. Fem minuter innan avfärd small ett kanonskott så att alla skulle göra sig klara. Med andra kanonskottet åkte kortegen iväg, ca 230 sidovagnar – vilket syn!

Precis innan grindarna på utfarten från parken stod en stor musikkår och spelade, väldigt pampigt. Polisen stängde av alla vägar tvåfiligt och ca 100 trafikvakter såg till att kortegen kunde köras i samlad trupp. Så snart vi hade passerat kom trafikvaktarna på ytterfilen för att kunna stänga av längre fram igen. Längs hela vägen stod folk och vinkade. I byarna spelade musikkårer.

Efter ca 2 timmar var det lunchrast. Föräldrar och assistenter var redan på plats för att ta hand om sina åkande. Vid ingången till hallen stod ännu en musikkår och spelade. Inne i hallen stod ett band på scenen för att underhålla och vi bjöds på soppa, frukt och kaffe.

Efter ca 1 timme fortsatte färden i omkring 1,5 timmar till. Mot slutet körde vi genom Venlos innerstad förbi småbåtshamnen och genom gågatorna. Överallt stod det folk och hejade och vinkade och sen kom vi tillbaka till stället. De handikappade tackade så mycket för touren. Jag fick en trätavla med årets motiv som tack från grabben som åkte. Trevligt.

Tillbaka till tältet och ta en fika. Andrea och jag skulle egentligen åka hemåt nu men hela arrangemanget var så fint att vi bestämde oss för att stanna sista kvällen och åka tidigt på söndagsmorgonen istället. Det var bara att rulla ut liggunderlagen och sovsäckar igen.

Vid 6-tiden var det mat. Ett 10-tal stora grillar var tända. Tre sorters kött, potatissallad, sallad av olika grönsaker, bröd hur mycket man orkade. Under tiden spelade ett band ute vid grillarna. I det stora tältet spelade ett annat band och det förbereddes för ett lotteri. Efter maten kunde man hämta ut ett deltagare-diplom med ett kort på cykeln och de som hade åkt med. Jättetrevligt minne.

På kvällen spelade några band och det dansades hejvilt. De första klippen från touren visades på en stor skärm. Mycket snack och några öl senare var det dags att gå och lägga sig. Vi skulle upp vid 6-tiden och packa cykeln.

Söndag vid 7-tiden var det dags för frukost och så började hemfärden. Köra, tanka, en kopp kaffe och ett bloss, köra, tanka, kaffe… idag funkade det även med båtarna, bara köra på. Så 85 mil och ca 11,5 timmar senare var vi hemma igen. Ett jättefint Jumbo, vi kommer köra dit igen nästa år.

Willy och Andrea

Ute är det än så länge vinter och kallt, men dagarna blir längre och längre, ljusare och ljusare. I väntan på att våren ska komma igång på riktigt så kommer här lite reseberättelser från 2015, som kanske kan inspirera till att planera den kommande säsongens resor. Först ut är en reseberättelse från när Willy och Andrea besökte ett tyskt Jumbo Run. Inom kort kommer minst en reseberättelse till!
/ Webbmaster

Jumbo Run Soltau

Två veckor efter pingst var det Jumbo Run i Soltau, Tyskland. Ett fint ställe, man tältar på fotbollsplanen och har tillgång till toaletter, dusch och simhall.

Vi packade sidovagnen med bord, stolar, kök och annan lyx man bara kan drömma om med solocykel. Så körde vi på mindre vägar genom Danmark till Rødby. Båten till Puttgarden, sedan vidare till Heiligenhafen och stopp på Aldi. Tanten behövde köpa tobak och annat smått och gott. Vidare mot Lübeck och på småvägar förbi Hamburg och Lüneburg till Soltau.

Fredag kväll 30 grader varmt, för mycket. Sätter upp tältet och sedan är en kall öl välförtjänt och sååå gott. Vi går runt och hälsar på folk, mycket småprat och några öl till. De handikappade går redan runt och letar upp vagnar och folk de vill åka med nästa morgon. Dem flesta sökte efter samma folk som de åkte med året innan.

Kl. 7 på lördagsmorgon kom Edgar, han hade varit på en annan träff till sent på fredagskvällen och åkte direkt därifrån för att vara med. Vid 10-tiden var det uppställning av sidovagnarna och sedan skulle det köras i mindre grupper på väl skyltade vägar ca 10 mil med kafferast efter halva sträckan. Tillbaka på stället var det dukat till lunch, en god soppa, frukt och kaffe med kaffebröd efter.

Före touren hade de handikappade fått ett frågeformulär, först skulle de hitta speciella symboltavlor längs vägen och räknar antal och sedan tillbaka på stället var det några frågor om stället och allmänt som skulle svaras på. Samarbetet mellan alla som fanns på plats var god.

På kvällen var det grillat och prisutdelning och alla fick välja en grej från ett stort presentbord. Mycket snack och allsång vid elden avslutade kvällen.

På söndag morgon en tidigt frukost, sen packade vi ihop alla grejerna och begav oss hemåt. En lyckad träff i trevligt sällskap, väl värt ett besök.

Willy och Andrea

Kom och besök oss i vår monter på MC-mässan i Halmstad, vi finns på plats även hela dagen i morrn (se länkar i föregående inlägg). Bilden nedan togs av vår kassör under lördagen, fler bilder kommer upp efter helgen. =)

Nu är det bestämt att vi ska delta på MC-mässan i Halmstad 27-29 mars! Det var ett par år sedan vi var på mässa senast, men den gången hade vi riktigt kul. Det blev många givande samtal om sidvagnar, både om konstruktioner, körsätt och historik. Vi ser fram emot att det blir lika kul den här gången, och vi hoppas på att just DU kommer och gästar vår monter!

Om du är medlem i klubben och mot förmodan inte har sett vår övriga information men känner att du vill bidra med något kring vårt deltagande, hör då av dig i första hand till Kjell-Ove eller Holger Lundahl, och annars till någon annan i styrelsen. Kontaktinformation finns på kontaktsidan.

Såhär såg det ut i vår monter förra gången, då var det mässan På Två Hjul i Göteborg, januari 2012. (som vi snabbt döpte om till ”På Tre Hjul” i vårt egna material…)

Självklart får man provsitta så att man får en känsla för hur det kan vara att sitta bredvid snarare än bakom

Glöm för övrigt inte att hålla koll på kalendern, där har bl.a. tillkommit information om ett mini-jumbo i Karlskoga nu.

Till att börja med vill jag påminna om årsmötet och det minijumbo som kommer att hållas i Höganäs i anslutning till årsmötet, i juni månad. Datumena har varit inlagda i kalendern länge, men kalenderhändelserna har nu uppdaterats med lite matnyttigare information. Det händer saker lite då och då i kalendern, så håll gärna ett öga på den!

I sydliga delar av landet vädrar vi vår nu. De första vårblommorna började dyka upp för flera veckor sedan och man märker stadigt att det blir både ljusare och varmare ute. Än så länge kan det komma någon köldknäpp, men eder webmaster passade ändå på att utnyttja den gångna lördagen (som var väldigt solig och fin) till att tvätta bort vintersaltet från sidvagnen. När jag häromåret totalrenoverade mitt sidvagnsekipage efter att under allt för många vintrar ha låtit den bli förstörd av salt utan att tvätta den ordentligt, så sa jag bestämt till mig själv att framöver så ska saltet minsann aldrig få sitta kvar. Den ska minsann spolas av så fort som möjligt efter vinterkörning! Nåja, det var lätt att tänka men mindre lätt att leva upp till, visade det sig…  så tyvärr har rostfläckarna redan börjat komma. Men så är det väl för en vinteråkare i saltiga Skåne.

Jag tänkte visa upp ett litet stycke historia den här gången och bjuda på lite betraktelser från mitt håll. Jag gjorde en rensning i förrådet för en tid sedan, och hittade då en låda med gamla barndomsminnen. Bland gamla teckningar och simmärken m.m. så hittade jag den här fina muggen:

Det är förvisso den gamla loggan, som bara representerar ena halvan av vår organisations historia, men å andra sidan tror jag den är så pass gammal att det på den tiden nog var den enda tillgängliga loggan. Rätta mig gärna om jag har fel.

Det finns några detaljer som jag tycker är särskilt intressanta med muggen (förutom att den på andra sidan bär på mitt namn, så den är helt uppenbart min). Loggan är handmålad. Jag vet att fler i min familj fick likadana muggar. Även de måste rimligtvis ha gjorts för hand, och det måste ha svalt en hel del tid, det här. Muggen är signerad, och jag känner väl till personen som målat, eftersom det är en gammal god vän till familjen – och säkerligen välbekant för alla som varit med i sidvagnsklubben en längre tid.

Numera är det enkelt att beställa trycksaker, pins, banderoller m.m. med föreningsloggor och liknande, även för små föreningar. Jag själv tillhör den yngre delen av sidvagnsåkarkollektivet, så i mitt vuxna liv har det varit just det som varit det naturliga – att man beställer något från ett företag. Jag kan därför inte riktigt låta bli att bli imponerad av sådant här! Och detta trots att ett av mina andra fritidsintressen är historiska hantverk i alla tänkbara material, allt från tyg och läder till trä, ben och silver. Jag råkar känna till att min egen farmor broderade klubbens logga på de tygmärken som såldes till föreningsmedlemmar på den tiden, och det är precis samma sak med det som med muggen. Vi är bortskämda idag med hur enkelt det är att beställa saker, men det gör såklart också saker och ting just enklare.

Muggen är också daterad: -85. Jag var tre år gammal då. Jag växte upp med sidvagnar och med sidvagnsklubben, och på den tiden kanske det kunde betraktas som självklart att även jag skulle bli sidvagnsåkare – men hur många av de barn jag mötte på sidvagnsträffarna då kör sidvagn idag? Alldeles för få! Inspirerande och glädjande då med den diskussionstråd som dök upp i vår facebook-grupp häromdagen, där det dök upp ett flertal bilder från de senaste åren, på ekipage med barn i vagnarna. Även om det inte är samma antal barnfamiljer med sidvagn som det var 1985 så är sidvagnssläktet inte utdött ännu, och jag tror på en ökning framöver!

Så vad hände med barndomsminnena i lådan då? Ja, några rensades bort, men det mesta fick ligga kvar i lådan. Just den där muggen kunde jag inte göra någotdera med. Att kasta den var absolut inte ett alternativ, det finns inte ens på kartan. Men att stoppa ner den i en låda långt in i förrådet igen, det kändes verkligen inte heller rätt. Jag är lite skeptisk till att ta den med ut i sidvagnspackningen, och den är lite för liten för att jag ska vilja dricka mitt vardagste i den. Men jag vill ju att den ska användas, för jag tycker att den är så fin! Kompromissen blev att jag numera använder den som tekopp varje gång jag har hantverkskväll här hemma, vilket är hyfsat ofta – en gång i veckan ungefär. Det passar rätt bra, för det skulle vara orättvist mot gästerna om jag använde min vardagskopp då, eftersom halva tekannan ryms i den koppen…

Vinterns sakta mak lunkar långsamt fram, och tyvärr har det satt sina spår även här på hemsidan. Inga direkta uppdateringar på ganska länge. Dels för att det inte funnits så mycket att skriva om, men några datum skulle ändå lagts in för längesedan. Jag snöade in mig på att försöka hitta bättre tekniska lösningar för vår kalender och för våra bildgallerier, men fastnade tyvärr i snödrivorna. Så vi kör vidare med den befintliga tekniken ett tag till.

Och på tal om snö! Vår medlem Hans Rönnegård lägger upp en hel del kul om vinterkörning på http://mctouring.se/. Det kommer också upp en hel del om sidvagnskörning där. Väl värt ett besök. För egen del har det inte blivit så värst mycket vinterkörning än så länge. Skåneland har hittills främst bjudit på en förlängd höst. Men när jag körde hem igår kväll hade jag trots allt ändå en del is sittandes på vagnens vindruta.

Så, vad är nytt på sidan? Framförallt så har kalendern uppdaterats. Stora jumbot i Lidköping och två mini-jumbon i Halmstad och Höganäs har lagts till, och dessutom vårt årsmöte den 13 juni (som i år blir i samband med ett mini-jumbo). Det ligger inte så mycket detaljinfo ute ännu, men notera datumena! Om du prenumererar på vår kalender så får du infon rakt in i din egen digitala kalender.

Sen har det också kommit upp lite nytt på annonssidan. Så om du är i köpar-tagen, gå in och kika där.

Det var allt jag hade att uppdatera om den här gången. Men våren närmar sig med stormsteg, så håll utkik efter mer info om träffar och jumbon!