Så var äntligen säsongen i full gång, och klubbens första mini-jumbo har redan gått av stapeln! Bilder från dagen finns på gallerisidan, och en direktlänk har ni här:
Allas vår Månika Sager skriver såhär om dagen i Höganäs:
Hej på er alla. Här kommer ett litet sammandrag över helgens strapatser i Höganäs.
Första träffen på året och man ska packa med sig det som kan tänkas behövas under helgen. Det blev många steg in och ut för att hämta och lägga till prylar. Men till slut så står man där färdig att ge sig av med sidvagnen. Lars-Erik fick sitta på bönpallen för att det är lite trevligt när man ska åka 24 mil som det blev denna resa. Vi åkte ned på fredagseftermiddagen för att det inte skulle bli så stressigt på lördagen. Allt gick bra ända tills vi kom till Höganäs och skulle hitta Christer o Annelis bostad. Det blev lite rundkörning i byn men vi skulle ju ändå se oss omkring ändå.
Efter en mycket lugn kväll så gick vi och la oss ganska hyfsat i tid och den första natten sover man väl inte så gott men vaknade utvilade gjorde vi i alla fall. Vid 12 tiden så drog vi oss ned till mötesplatsen för att ställa upp med körningen. Det verkade inte vara så värst mycket handikappade tyckte jag i det ögonblicket. Det hade anlänt 15 st. ekipage till träffen så det var ju som vanligt.
Det fanns ett fikatält med kaffe och bulle som vi blev bjudna på från Lions. Och ett korvstånd var också uppställt för de som var lite småhungriga. Men så var klockan slagen och vi fyllde våra vagnar med trevliga passagerare. Och så åkte vi en jättefin tur genom byn och på återvägen blev det lite havsutsikt. Så här höll vi på i nästan tre timmar. Och jag bara fundera på vart alla dessa passagerare kom ifrån för det tog ju aldrig slut.
Att kliva i och ur en sidvagn för en handikappad kanske inte alltid är så lätt men man får försöka anpassa vagnarna och passagerarna så det ska funka och alla blir nöjda. Men ett gott skratt rakt från hjärtat blev det när en ledsagare skulle hoppa i vagnen och hon blev helt stel i benen så det gick bara inte att ta med henne.
Om ni visste vad god den korven var som jag åt när jag kört färdigt rundorna. Att känna riktig hunger sägs inte vara så vanligt idag men jag vet hur det känns.
Hela helgen bjöd på ett stålande väder av sol och resan hem var riktigt njutbar.
En hälsning från handikappsombudet Sylvia Månsson. Hon har fått oerhört mkt positiva reaktioner från alla åkare, ledsagare, släktingar, kommungubbar o kärringar m.fl. Alla tyckte detta var himla trevligt, bra o kul. Christer och Claes skickar med en hälsning om ett stort tack till alla som ställde upp att skjutsa handikappade i Höganäs.